Marknadschefen säger upp sig – reser runt jorden

Det är lätt att hamna i ett ekorrhjul där man trampar på och känner sig nöjd. Du har en bra vardag. Jobbar nio till fem. Sen kommer helgen. Vips så var det måndag igen och allt börjar om. Jannice Borekull tror att det är väldigt lätt att man bara låter livet rulla på. Nu har hon bestämt sig för att bryta och göra något helt annat. Få nya tankar, träffa nytt folk och få nya perspektiv.

Varför har du valt att säga upp dig för att åka ut och resa under ett halvår?

– För att jag kände att jag behövde bryta mönster.

För några år sedan besökte Jannice ett seminarium som handlade om framtidens arbetsliv. En av föreläsarna spådde då att de flesta ur vår generation inte kommer ha en karriär, utan tre karriärer i sitt liv. De kommer inte bara byta arbetsplats och titel utan de flesta kommer byta tvärt och kanske till en helt ny bransch och yrke.

– Så det har jag i bakhuvudet. Nu har jag gjort åtta år i reklambranschen. Jag tror att jag är klar där nu. Första karriären är avklarad.

Men du har alltså sagt upp dig? Inte tagit tjänstledigt? Vill du inte ha någon trygghet att komma tillbaka till?

– Jag är inte den typen av person som velar. När jag tar ett beslut så tar jag det fullt ut. När jag sa upp mig undrade min chef om jag inte ville ta tjänstledigt. ”Nej, jag vill inte det, jag vill sluta helt”, svarade jag. Jag vill klippa banden. Annars blir det att jag kommer tillbaka efter min resa och så är jag fast i det lilla ekorrhjulet igen.

– Jag har haft fantastiska kollegor. Och ett kul jobb…

…men det är inte dem, det är dig?

– Ha ha. Precis. Men nu går jag inte från något. Jag går till något…annat.

Klassisk sportfråga: Hur känns det?

– Det känns jättebra. Jag tog beslutet för ganska länge sedan. Men nu gör jag det. Av organisatoriska skäl sa jag upp mig i somras och har sedan dess stegvis lämnat ifrån mig arbetsuppgifter internt. För mig är det viktigt att lämna med flaggan i topp och inte bara lämna mina kollegor i sticket. Jag vill göra rätt för mig.

Samtidigt känns det som att hon lever i limbo. Det är lite som att avverka en tid nu innan Jannice får ge sig ut på sin resa.

– Jag går och väntar på att få åka iväg. Samtidigt förstår jag inte riktigt att jag ska åka iväg. Men jag har inga som helst tveksamheter kring att jag tagit rätt beslut. Ingen ångest över vad jag gjort. Jag litar på mig själv och att allt kommer att ordna sig. Det gör det alltid, på ett eller annat sätt.

Hur kommer ditt äventyr att bli? Vad har du för planer?

– Jag har drömt i tio års tid om att volontärarbeta. Det är ju härligt att bara ligga på en strand och läsa en bok, surfa och uppleva. Men jag kände att jag ville göra något vettigt också. Så förutom att jag ska göra en del sådana härligheter som att läsa, surfa, träffa nytt folk och bara chilla har jag planerat in att jag ska åka till Tanzania. Där jag ska volontärarbeta en månad på ett barnhem och en skola, via ett företag som heter Volontärresor.

– På barnhemmet tror jag att det kommer att vara lite som att jobba på ett dagis. Och det har jag gjort tidigare. På skolan ska jag ha hand om engelska, matte och gymnastik. Jag hoppas att jag på det sättet bättre får lära känna landet och människorna som bor där.

Är det första stoppet på din resa?

– Nej, första stoppet blir Marocko. Tre veckor. Där ska jag surfa och njuta av solen och värmen. Passar extra bra att åka när det är grått och trist här hemma.

Hur många stopp har du planerat?

– Jag måste räkna… Marocko. Tanzania. Kenya. Uganda. Brasilien. Argentina. Chile. Costa Rica. Nicaragua. Nio.

Jannice när hon surfar för första gången i Costa Rica 2015.

Vad har du för förväntningar på resan och vad vill du få ut av den?

– Jag har ju rest väldigt mycket. Har varit närmare 60 länder i mitt liv.

60 länder?! Oh jävlar. Det är rätt många.

– Ja, det är rätt många länder. Och det här blir min tredje längre resa. När jag var 18 var jag ute och reste i sju och en halv månad själv i Asien, Australien och Nya Zealand.

Aah. Jag tänkte att du aldrig gjorde Asien-trippen när du var ung. Och kör det här nu i stället. Men då har du redan gjort den resan också.

– Den har jag redan gjort. Plus att jag har rest runt i hela Centralamerika.

– Det jag framförallt gillar med att resa är att man får perspektiv på saker och ting. Man glömmer så ofta att det finns så många olika sätt att leva sitt liv på. Ibland kan jag tycka att många här hemma beskriver sitt liv som att man inte haft något val i livet. Men jag skulle vilja påstå att om det är några som har val så är det vi. Och det ska vi vara väldigt tacksamma för. Det finns massor av människor i världen som inte har några val över huvud taget i livet.

Vad har du för budget? Har du någon aning om vad ditt lilla äventyr kommer landa på?

– Nu har ju jag tryckt in ganska mycket på ett halvår. Vill bara säga det. Men jag gissar på att det totalt kommer landa på mellan 120.000 till 150.000 kronor. Så det är ganska mycket pengar. Men då får man tänka på att jag inte är 18 år och bor på risiga hostels. Den resan har jag redan gjort. Jag har valt att lägga lite extra pengar nu när jag har möjlighet.

– Jag betalar 2500 kronor per vecka när jag volontärarbetar, men då ingår ju logi och mat. När jag reser till surfcampen i Marocko och Costa Rica så kostar det runt 5000 kronor i veckan. Det är flygresorna som drar iväg. Bara det är över 40.000. Och Patagonien är inte så billigt. De andra längre resorna kostar inte fullt lika mycket. I till exempel Nicaragua är det väldigt billigt.

– Sen ska man alltid tänka på att det kostar lite mer att resa själv. Det måste man vara medveten om. Det är lättare att dra ner budgeten om man är två eller fler som åker tillsammans.

Men, återigen, du har sagt upp dig. Vad säger mamma och pappa om det?

– Jag brukar säga att det är deras fel. För det är mina föräldrar som har rest med mig och mina syskon under hela vår uppväxt. Vi har aldrig haft något lantställe eller segelbåt. Vi har alltid varit ute och rest på sommar- och vinterloven. Så det sitter i sen barndomen.

– Det är klart att mina föräldrar är oroliga. Å andra sidan så är de hur stöttande som helst och säger att ”Det är klart att du ska göra det här”.

Jannice är 31 år nu och ska jobba typ 40 år till. För henne är det för enformig tanke att hon ska ha samma jobb resten av livet.

– Det jag gör när jag kommer hem kanske jag håller på med i något år. Jag vet inte. Det kanske är språngbrädan till något helt annat. Eller så trivs så bra att jag stannar i 10 år. Vad som helst kan hända. Och det är också det som är så härligt!

– En annan sak. Varje gång jag kommer hem från en längre resa så får jag höra samma sak: ”Åh, jag skulle också vilja göra en sån resa”. Men gör det då, svarar jag. Säg det inte bara. Det är väl bara att åka. Allt går, om man bara vill.

Den som vill kan följa Jannice på resan kan spana in @sixmonthvacay på Instagram